Familjebalans

Hos oss ska vi låta sonen sitta ensam på julafton och från början kändes det gräsligt och outhärdligt men nu har jag förlikat mig med det. Mening var att vi skulle fira med hans systers familj. Men så sa sonen att han ville vara hemma då han känner att det blir så rörigt med alla människor. Jag nästan slets itu, vem skulle jag välja att vara med. Sonen som är ensam i sitt hushåll eller dottern som har en egen familj. Det blev en del tårar i min ensamhet. Inte för att det var synd om mig, utan för att M skulle sitta ensam.

Men så efter att M och jag pratat blev det klart för mig att han valde helt efter sin egen vilja. Det var uteslutet att vara med ett gäng andra människor. Att sitta ensam som en vanlig dag/kväll kändes mycket skönare för honom än att må pest tillsammans med andra.

För dig som har en familj med olika behov hos familjemedlemmarna kan detta kännas bara som vanligt. Men för dig som har en så kallad vanlig familj kan vår sätt att fira kännas väldigt märkligt. Redan när M var två år märkte vi att jularna var superjobbiga för honom. Den julen var vi massor av folk och det var rörigt och stojigt. Det var julen 1992. Där och då beslutade vi att hädanefter skulle vi fira bara vi fyra i familjen. Och så har vi gjort under åren. 

Den här julen firar vi två julaftnar, en med M och en med dotterns familj.
Lika gör vi på nyår en med M och sedan en till nyårskväll med vänner. Alla beslut tagna i samförstånd med M som behöver har det på sitt sätt.

Jag önskar dig en jul som passar dig och de dina!

Varma julhälsningar – 
AnnKatrin, din anhörigguide

När mina steg kändes som tyngst var jag tvungen att ändra i mina inställningar.
Jag orkade tillslut inte bara känna oro, jag ville få in något att njuta av om än bara pyttesmå saker.

Jag funderade några varv och kom fram till att det inte var enkelt men nödvändigt.

Funderade runt vad jag tyckt om tidigare och vad jag kunde ta in igen.
Det var pyttesmå saker jag kunde stanna upp och njuta av, som en vacker sten, att titta på barken på ett träd, granska en blomma i riktig närstudie. Men nu är det kanske andra saker som kan göra att du känner förundran eller kan släppa in lite glädje trots att du har barn med ocd/tvång eller annan diagnos. Du kommer fortfarande se deras svårigheter men du kommer även att få korta stunder att njuta av.

Du ska hitta dina egna saker att glädjas och förundras över. Berätta gärna vad du hittar som passar dig.
Eller det du redan gör vill jag också veta.

Acceptans

Hur tänker du angående acceptans?

Jag märker att vissa förknippar acceptans med att godta vad som helst, men det är inte grejen liksom.

Du ska acceptera det du inte kan ändra, tillexempel att du är kortare än vad du önskar, det är vinter fast du önskar sommar, det regnar fast du önskar sol eller har en funktionsnedsättning du inte alls vill ha.

Det du INTE ska acceptera är de delar som ger dig skada eller dåligt mående och att du kan göra en förändring som gagnar dig bättre. Och det du kan påverka, sånt behöver du inte acceptera.

Ha en fortsatt fin advent!

Vill du dela denna kalender är du välkommen att göra det.
Du kanske vet någon som kan behöva några ord på vägen.

Adventshälsning

AnnKatrin din anhörigguide

Mer att läsa och alla kalenderns luckor finns här i bloggen:

https://familjebalans.se

Jag är så glad att du vill läsa det jag förmedlar i min adventskalender, du är hjärtligt välkommen tillbaka i morgon.