Jag vill så frön i er
Jag har inte alla svar
Jag har varit längst ner i ett svart förtvivlat hål, känt mig så ensam, ledsen, utan framtid, känt mig så värdelös och sorgsen över barn som mått skit
Idag svävar jag långt upp över det svarta hålet
En örnmamma!

Så startade gårdagens föreläsning. Det är verkligen sant, så har det varit. Så många år av förtvivlan. Men inte nu längre.

Jag sår och sår. Och hoppas på skörd.

Blir alldeles varm och lycklig när publiken kommer fram och berättar, att de har hittat nya verktyg att möta människorna de arbetar med.

Att de kan förstå sina elever bättre efter några timmar med mig.

Alldeles underbart! <3

Lite lästips:

http://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Teman/adhd2014/Sidor/Bemotande.aspx

Inlägget dök först upp på Familjebalans.