När det begav sig, alltså under de år som vi levde med kaos som
vardagliga inslag varje dag. Då kunde jag i min vildaste fantasi
inte tro att jag nånsin skulle säga; Tack för allt kaos!

De åren har varit många.
Idag när barnen växt upp till kloka människor med
värdiga liv kan jag känna att det kaos vi levde i har gjort mig till
en stark och modig människa.
Även om livet inte blev tillnärmelsevis som jag trodde,
för sådär trettio år sedan.

Mitt råd till dig är att inom dig tro att en dag kommer livet se helt
annorlunda ut.
Kanske bättre än vad du vågar tro.
Och troligen inte som du föreställer dig, utan på nått helt
annat sätt.

Om vi accepterar hur det egentligen ser ut så får vi större
möjligheter att ta emot hjälp.
Kanske kommer ditt barn att ha insatser inom LSS, boendestöd,
god man, förvaltare eller helt andra insatser, som kommer att
göra att livet blir okej eller åtminstone rättså okej.
När barnet är litet kan det kännas svårt att tänka att ens unge inte
ska leva ett vanligt liv.
Ju snabbare vi accepterar så kommer det att kännas lugnare.

Jag har varit i de svartaste hålen och mått ohyggligt dåligt men
idag kan jag säga; Tack för allt kaos! <3

Bästa hälsningen

AnnKatrin
Npf-coachen
Familjebalans

Familjebalans-podden

Inlägget Hur knäppt kan det vara att skriva så.. dök först upp på Familjebalans.

Föreläsning i Västerås 21 februari.

Årets första föreläsning kommer jag att hålla i Västerås. Som vanligt så längtar jag som bara den.

Att föreläsa är så otroligt roligt och energigivande. 

Bor du i närheten av Västerås och är intresserad av att lyssna till vad jag har att dela med mig av, då tycker jag att du ska boka biljetter!

Berätta gärna för andra att det här är ett bra tillfälle att ta del av min erfarenhet.

Vart önskar du att jag kommer med någon av mina föreläsningar?

Välkomna!

www.familjebalans.se

annkatrin@familjebalans.se

Inlägget dök först upp på Familjebalans.

Örnmamman förklarar..

Som ni kanske har sett så har jag bytt omslagsbild på min blogg i Tumblr. Det är av en speciell anledning.
I höstas föreläste jag i Sandviken för fackliga ombud. När jag föreläst i drygt en timme och kommit till den del där jag berättar om hur tankarna gick hos mig, innan Markus flyttade hemifrån.

Då räcker en av åhörarna upp handen, så jag visar med handen att han är välkommen att tala.
”Du är då ingen hönsmamma” sa han, ”utan en örnmamma”
”Jaha, säger jag förvånat och fortsätter, hur menar du då?”
”Du har inte hört talas om örnmamman alltså”
”Nix, det har jag inte”
”Jo det är som så, när det är dags för ungarna att flytta ur boet, så börjar örnmamman att göra boet mer och mer obekvämt. För innan äggen kläckts så har hon gjort det så mjukt och skönt för dem. Men när det är dags för flytt och flygning så plockar hon bort det mjuka och goa. Om ungarna inte hajar ändå att det är dags att prova vingarna så river hon tillslut boet och puffar ut dem. Men hon är inte så hjärtlös att de får störta till marken, utan efter att hon puffat iväg dem så är hon beredd att flyga ner och fånga upp dem i luften, om de inte riktigt klarar flygningen. Så flyger hon upp dem och de får testa igen. Och så har du gjort med din son”

Jag känner min lite paff efter att ha lyssnat på hans berättelse, men glad och otroligt stolt. Jag gillar verkligen att bli jämförd med en örn, det känns fantastiskt.

Vill du höra resten av min föreläsning så är du välkommen att kontakta mig.

Vänlig hälsning
AnnKatrin

På familjebalans.se hittar du information om mig och du kan även lyssna på min podcast Familjebalans-podden!

Inlägget dök först upp på Familjebalans.