När det begav sig, alltså under de år som vi levde med kaos som
vardagliga inslag varje dag. Då kunde jag i min vildaste fantasi
inte tro att jag nånsin skulle säga; Tack för allt kaos!
De åren har varit många.
Idag när barnen växt upp till kloka människor med
värdiga liv kan jag känna att det kaos vi levde i har gjort mig till
en stark och modig människa.
Även om livet inte blev tillnärmelsevis som jag trodde,
för sådär trettio år sedan.
Mitt råd till dig är att inom dig tro att en dag kommer livet se helt
annorlunda ut.
Kanske bättre än vad du vågar tro.
Och troligen inte som du föreställer dig, utan på nått helt
annat sätt.
Om vi accepterar hur det egentligen ser ut så får vi större
möjligheter att ta emot hjälp.
Kanske kommer ditt barn att ha insatser inom LSS, boendestöd,
god man, förvaltare eller helt andra insatser, som kommer att
göra att livet blir okej eller åtminstone rättså okej.
När barnet är litet kan det kännas svårt att tänka att ens unge inte
ska leva ett vanligt liv.
Ju snabbare vi accepterar så kommer det att kännas lugnare.
Jag har varit i de svartaste hålen och mått ohyggligt dåligt men
idag kan jag säga; Tack för allt kaos! <3
Bästa hälsningen
AnnKatrin
Npf-coachen
Familjebalans
