npf

30 juni, 2018 By Familjebalans

# 55 – ADHD och autism när vi nått 65 plus, med Taina Lehtonen

Länge trodde man att NPF-diagnoser växte bort och läkte ut innan man nådde vuxen ålder. Sedan ett antal år vet vi att så inte är fallet, för många följer svårigheterna med upp i vuxen ålder.
Taina Lehtonen och jag talar i denna avsnitt om att forskningen visar att adhd och autism följer många individer så länge vi/de lever.
Förväxlingen mellan demens och adhd eller autism är tyvärr rätt vanligt och det vill vi uppmärksamma!

Boktipset i avsnittet är:

Essence

Om adhd, autism och andra utvecklingsavvikelser

av CHRISTOPHER GILLBERG

Christopher Gillberg är upphovsman till ESSENCE, Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations. Det är ett paraplybegrepp som betonar den stora överlappningen mellan utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska störningar som alltför ofta betecknas som avgränsade tillstånd till exempel adhd, autism, DCD. Minst tio procent av alla barn under 18 år har eller har haft någon eller flera av dessa problemtyper/diagnoser.

Poängen med att utgå från ESSENCE-begreppet är att det kan bidra till tidig upptäckt och förståelse för barnets hela fungerande – inte bara en diagnos. Barn kan ha svårigheter med motorkoordination, sensorisk perception, kommunikation/språk, aktivitet/impulsivitet, uppmärksamhet, social interaktion/ömsesidighet samt sömn och mat. Med anpassade och tidiga insatser kan vi hjälpa barnen och förebygga problem i vuxen ålder.

16 april, 2018 By Familjebalans

Tack, tack, tack! <3

Tack för era värmande, peppande och kärleksfulla kommentarer <3

De har hjälpt mig att hålla huvudet över vattenytan sen i lördagskväll.
Samtidigt ser jag hur många vi är som lever med oro, som påminner om min.
Men i lördags blev min förtvivlan för mycket för mig.
Oftast klarar jag svåra och tuffa situationer.
Men då blev det för mycket, som ni kunde läsa.

Vi är många som är oroliga inför framtiden och hur
i helskotta ska våra ungar klara sig utan oss?

Igår kändes det lättare då jag såg att sonen hade kommit
en bit upp ur det svarta hålet han befunnit sig i.
Det har varit för många och tätt med de svarta hålen,
nu ett tag. Närmare bestämt ett år.
Tillsammans klurade han och jag på hur han ska hitta bra
vårdgivare med helhetstänk.
Nån annanstans än där han går just nu.
Inte enkelt, men hoppet är en möjlighet till att
fortsätta orka leva.

Än en gång stort tack för att ni brydde er om hur jag mådde!

Det gav mig både känslan av att inte vara ensam och av att vi
kan hjälpa varandra när det är som jobbigast.Med hopp om att vi alla ska få känna mera trygghet
i hur våra barns framtid kommer att se ut, önskar jag dig en schysst vecka!

Kram från AnnKatrin