Hos oss ska vi låta sonen sitta ensam på julafton och från början kändes det gräsligt och outhärdligt men nu har jag förlikat mig med det. Mening var att vi skulle fira med hans systers familj. Men så sa sonen att han ville vara hemma då han känner att det blir så rörigt med alla människor. Jag nästan slets itu, vem skulle jag välja att vara med. Sonen som är ensam i sitt hushåll eller dottern som har en egen familj. Det blev en del tårar i min ensamhet. Inte för att det var synd om mig, utan för att M skulle sitta ensam.
Men så efter att M och jag pratat blev det klart för mig att han valde helt efter sin egen vilja. Det var uteslutet att vara med ett gäng andra människor. Att sitta ensam som en vanlig dag/kväll kändes mycket skönare för honom än att må pest tillsammans med andra.
För dig som har en familj med olika behov hos familjemedlemmarna kan detta kännas bara som vanligt. Men för dig som har en så kallad vanlig familj kan vår sätt att fira kännas väldigt märkligt. Redan när M var två år märkte vi att jularna var superjobbiga för honom. Den julen var vi massor av folk och det var rörigt och stojigt. Det var julen 1992. Där och då beslutade vi att hädanefter skulle vi fira bara vi fyra i familjen. Och så har vi gjort under åren.
Den här julen firar vi två julaftnar, en med M och en med dotterns familj.
Lika gör vi på nyår en med M och sedan en till nyårskväll med vänner. Alla beslut tagna i samförstånd med M som behöver har det på sitt sätt.
Jag önskar dig en jul som passar dig och de dina!
Varma julhälsningar –
AnnKatrin, din anhörigguide
