Familjebalans

NPF-coaching med OCD-inriktning för anhöriga

ocd

By

Tack, tack, tack! <3

Tack för era värmande, peppande och kärleksfulla kommentarer <3

De har hjälpt mig att hålla huvudet över vattenytan sen i lördagskväll.
Samtidigt ser jag hur många vi är som lever med oro, som påminner om min.
Men i lördags blev min förtvivlan för mycket för mig.
Oftast klarar jag svåra och tuffa situationer.
Men då blev det för mycket, som ni kunde läsa.

Vi är många som är oroliga inför framtiden och hur
i helskotta ska våra ungar klara sig utan oss?

Igår kändes det lättare då jag såg att sonen hade kommit
en bit upp ur det svarta hålet han befunnit sig i.
Det har varit för många och tätt med de svarta hålen,
nu ett tag. Närmare bestämt ett år.
Tillsammans klurade han och jag på hur han ska hitta bra
vårdgivare med helhetstänk.
Nån annanstans än där han går just nu.
Inte enkelt, men hoppet är en möjlighet till att
fortsätta orka leva.

Än en gång stort tack för att ni brydde er om hur jag mådde!
Det gav mig både känslan av att inte vara ensam och av att vi
kan hjälpa varandra när det är som jobbigast.Med hopp om att vi alla ska få känna mera trygghet
i hur våra barns framtid kommer att se ut, önskar jag dig en schysst vecka!


Kram från AnnKatrin

By

Höst, vinter och mörker..

En kombination som kan göra personer med skörhet för psykisk ohälsa betydligt mera påverkade av mörkret än människor utan den skörheten.

I vår familj är det sonen som påverkas mest av den mörka årstiden.
Det brukar märkas redan i början av oktober att ångesten ökar. Sen har det oftast hållit i sig ända till mars ut. Då kommer ljuset tillbaka och han mår bättre.
Ibland kan vi se skillnad bara om det är en mulen dag kontra en solig dag.
Jag blir också gladare av sol, men ser inte så stor skillnad som M.

Hösten när han började i årskurs sju var en av de jobbigaste höst/vintrarna i hans liv.
Bara att byta skola och börja på högstadiet i stan var tillräckligt svårt för honom. Det blev en svår och slitsam period. Faktiskt hela högstadiet, men mest ångest såg vi under oktober till mars.

Åren har gått och idag kan han hantera sin ångest på ett annat sätt. Rejäla dippar blir det fortfarande men ändå mycket mer hanterbart än under de åren som han växte upp.

En stor anledning till hans välmående idag är att han finns i ett sammanhang som ger honom ett schysstare liv.
Hans kropp och hjärna har växt upp.
Han känner att han själv får styra sitt liv och han ser att hans liv har en mening i den dagliga verksamhet som han åker till varje dag.
Han är ute betydligt mera än vad han varit under många år.

Troligen finns ännu mera att göra som att testa D-vitamin, ljusterapi och att träffa andra som har det på liknande sätt. Att dela erfarenheter kan kännas skönt och slippa den ensamhetskänsla som kan finnas.

Hur gör du för att ha en psykisk hälsa under höst och vinter?

 

Bästa hälsning

AnnKatrin Noreliusson
familjebalans.se

info@familjebalans.se

By

Hur knäppt kan det vara att skriva så..

När det begav sig, alltså under de år som vi levde med kaos som
vardagliga inslag varje dag. Då kunde jag i min vildaste fantasi
inte tro att jag nånsin skulle säga; Tack för allt kaos!

De åren har varit många.
Idag när barnen växt upp till kloka människor med
värdiga liv kan jag känna att det kaos vi levde i har gjort mig till
en stark och modig människa.
Även om livet inte blev tillnärmelsevis som jag trodde,
för sådär trettio år sedan.

Mitt råd till dig är att inom dig tro att en dag kommer livet se helt
annorlunda ut.
Kanske bättre än vad du vågar tro.
Och troligen inte som du föreställer dig, utan på nått helt
annat sätt.

Om vi accepterar hur det egentligen ser ut så får vi större
möjligheter att ta emot hjälp.
Kanske kommer ditt barn att ha insatser inom LSS, boendestöd,
god man, förvaltare eller helt andra insatser, som kommer att
göra att livet blir okej eller åtminstone rättså okej.
När barnet är litet kan det kännas svårt att tänka att ens unge inte
ska leva ett vanligt liv.
Ju snabbare vi accepterar så kommer det att kännas lugnare.

Jag har varit i de svartaste hålen och mått ohyggligt dåligt men
idag kan jag säga; Tack för allt kaos! <3

Bästa hälsningen

AnnKatrin
Npf-coachen
Familjebalans

Familjebalans-podden

By

Vad gör dig stark?

Det som stärkt mig var, när jag bestämde mig för att inte skämmas!
Att inte skämmas för att vi är en familj med psykisk ohälsa.
Att vi inte kan rå för att vi har det tufft, allt som oftast.
Att vi är en fantastisk familj i allafall!

Ibland har jag känt mig så värdelös, och det är lätt hänt när mina barn inte mått bra. Det är vanligt att känna skuld för att jag inte kan skydda mina barn, göra så att de är lyckliga. Men livet är inte bara enkelt.

Jag har varit djupt deprimerad men även väldigt odeprimerad  och lycklig. Ibland följer jag med i barnens mående, kan känna en stark förtvivlan över att inte kunna ge dem ett fantastiskt liv eller åtminstone bära en del av deras slitsamma delar av måendet. Men sina liv måste de leva själva. Mitt stöd behövs, mer eller mindre i livets skiftningar. Och så länge jag lever.

Vad gör dig stark?

familjebalans.se

Välkommen in att lyssna på podden!

Bästa hälsningarna
AnnKatrin 
Familjebalans
070-5185672

https://familjebalans.se/vad-gor-dig-stark-det-som-starkt-mig-var-nar-jag/