Familjebalans

NPF-coaching med OCD-inriktning för anhöriga

ocd

By

Skola vs hemmet !  


Skola vs hemmet, hur blev det så?

I princip varje dag hör och läser jag om föräldrar med barn som har någon NPF-diagnos, att samarbetet med skolan är ett stort problem.
Samtidigt så hör jag från en del skolor att de har problem med föräldrarna.

Varför har det blivit såhär?

Båda parter har barnet i centrum, vi föräldrar vill vårt barn det allra bästa. Liksom skolan vill klara sitt uppdrag, att alla barn ska få det de behöver.

Skola och hem verkar ha hamnat i en konflikt. Det är inte bra för nån, absolut inte barnen, inte för föräldrarna som redan är utmattade och inte för skolan som kanske känner att vi föräldrar bara vill kritisera.
Jag kan prata för mig själv och säga att det jag önskade var att skolan visade att min kunskap om mitt barn var värdefullt för dem att ta del av.

Hur ska vi bli bättre på att kommunicera?
Vad kan vi göra för att det verkligen ska bli bra för barnet/barnen som vi vill så väl?

I en enkät som jag sammanställt till föräldrar med barn med NPF, fick jag mängder av svar. Svar som gjorde ont i mig, närmare 90% av de som svarade på frågan:
Vad är det du oroar dig mest för, angående ditt barn med NPF?

Var svaret; skolan!

Många av de föräldrar som jag träffar känner oro för sina barn när de är i skolan. De upplever att skolan behöver mera kunskap i NPF* för att kunna fullgöra sitt uppdrag gentemot våra barn med diagnoser som adhd, OCD, Tourette, autism med flera NPF-diagnoser.

Vi behöver varandra, skolan och hemmet!
Jag blir så glad av att höra om de goda exemplen, där skola och hemmet samarbetar för barnens allra bästa. Mera sånna exempel! 
Har du ett sånt exempel? Skicka det till mig!

Ett nytt beslut är taget vilket gör mig så glad!
Riksförbundet Attention skriver:

Utbildningen för speciallärare och specialpedagoger ska utökas med mer kunskap om NPF. Ett förslag som gått på remiss från regeringen. Detta är något vi drivit ganska länge, så vi på Attention säger ÄNTLIGEN!
Heja säger jag med!

https://www.gp.se/nyheter/debatt/dålig-ekonomi-ingen-ursäkt-för-att-svika-barnen-1.4222100

*Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar/variationer

Bästa hälsningar

AnnKatrin Noreliusson

familjebalans.se

https://familjebalans.se/skola-vs-hemmet-skola-vs-hemmet-hur-blev/

By

Jag vill så frön i er
Jag har inte alla svar
Jag har varit längst ner i ett svart förtvivlat hål, känt mig så ensam, ledsen, utan framtid, känt mig så värdelös och sorgsen över barn som mått skit
Idag svävar jag långt upp över det svarta hålet
En örnmamma!

Så startade gårdagens föreläsning. Det är verkligen sant, så har det varit. Så många år av förtvivlan. Men inte nu längre.

Jag sår och sår. Och hoppas på skörd.

Blir alldeles varm och lycklig när publiken kommer fram och berättar, att de har hittat nya verktyg att möta människorna de arbetar med.

Att de kan förstå sina elever bättre efter några timmar med mig.

Alldeles underbart! <3

Lite lästips:

http://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Teman/adhd2014/Sidor/Bemotande.aspx

https://familjebalans.se/jag-vill-sa-fron-i-er-jag-har-inte-alla-svar-jag/

By

Ojämnheten i mognad..                            7 feb 2017

Del 1

Att vara 18 år och vuxen på pappret. Ha en NPF-diagnos gör att mognaden kan vara väldigt ojämn. Ett problem som av omgivningen kan vara svår att förstå och acceptera.

Många av de föräldrar som jag träffar vittnar om att det här är komplicerat. Sonen eller dottern har ett skarpt intellekt och en hög intelligens men får inte in automatiken att borsta tänderna eller att det kan vara fräscht att duscha ett par gånger i veckan.

Obefintlig automation och ojämn mognad blir ett tjatmoment som ger många ”krig” i våra familjer.
Hos oss löste vi det med något som vi döpt till hotivation. När motivation och inspiration inte hjälpte överhuvudtaget, så klurade jag vidare.

M ville verkligen borsta tänderna, men han fick inte in det i sin vardag. Efter ett besök hos tandhygienisten som signalerat om inflammerat tandkött så googlade jag på parodontit (tandlossning på grund av inflammationer i tandköttet) och visade M bilderna.

Då hände nått, det blev visuellt och väldigt tydligt. 
Han borstar inte lika många gånger om dagen som jag gör. Men minst en gång om dagen blir det och både han och jag är så glada.

Vi behöver hitta rätt sätt för att nå fram.
För vissa är det bild, för andra behövs det text, eller att både lyssna och läsa samtidigt.
Kombinationerna är väldigt individuella.

Hur gör ni hos er för att nå fram?

Bästa hälsningar
AnnKatrin

På hemsidan finns mera att läsa om Familjebalans.

Här finns podden att lyssna till!

https://familjebalans.se/ojamnheten-i-mognad-7/